VSKG-logga


Tisdag 19 januari 2016

Frillor och familjer bredvid, inget skamligt

Januari månadsmöte bestod av ett föredrag av Stina Palmblad–Eriksson från Sörmlands Museum.

Stina inledde med att avliva myten om att en frilla skulle vara något skamligt, eller något som skulle hållas hemligt i likhet med dagens älskarinnor. Det var i gamla tider precis tvärtom, dvs fullständigt acceptabelt, och frillobarnen togs om hand och hade även arvsrätt ända sedan Magnus Erikssons landslag från 1300-talet.

Begreppet oäkting existerade inte. I kungliga släkter var det vanligt, att kungen eller prinsen hade en eller flera frillor, gärna ur bättre familjer, tills man fann den lämpliga att gifta sig med, eftersom äktenskapet helt och hållet var en politisk fråga och till för att stärka banden mellan olika länder.

De kungliga frillobarnen i Vasaätten fick alla bo på slottet och fick efternamnet Gyllenhielm för att visa deras kungliga börd. Dock kunde frillobarn aldrig ärva kronan. Att gifta sig med ett frillobarn gav hög status och inflytande i släkten.

Kyrkan var däremot helt emot föräktenskapliga förbindelser. Präster fick inte själva vara frillobarn och skulle leva i celibat (med sin hushållerska!)

När utbildning och karriär blev viktigare tog seden med frillorna slut. Då behövdes inte längre stödet att gifta in sig i finare släkter för att få inflytande.

Månadsmötet var ovanligt välbesökt som alltid när Stina Palmblad-Eriksson kommer, och avslutades med applåder och kaffe med mackor.



Kerstin Olvén

På grund av Corona-virusets framfart är alla månadsprogram tillsvidare inställda.

Vi sätter igång med ny verksamhet så fort samhället ger oss klartecken!

Välkomna tillbaka då.