VSKG-logga


Tisdag 6 december 2005

Julfest på Stora Djulö

Det är en regndisig kväll i början av december. Parken vid Stora Djulö ligger mörk, men så lyses plötsligt den långa allén upp av ljusen från de många fordon som söker sig ner till herrgården.

Där lyser adventsstakar i fönstren, och vid entrén står marschaller. Ser man ut över Djulösjön så kan man se ljusen från motsatta stranden som speglar sig i vattnet.

De besökande kommer in i herrgårdsköket där kocken Ove rör i den stora grötgrytan. Lyssnar man riktigt noga kan man höra kurret från ett trettiotal magar som ser fram emot kvällens kalas med gröt, skinksmörgås, kaffe och pepparkakor.

Så kommer pigorna Petra och Renée och bjuder välkommen, och i förmaket en trappa upp serveras glögg med tillbehör innan gästerna går in i matsalen.

En förväntansfull tystnad breder ut sig vid de dukade borden när gröten bärs in, och snart hörs hummanden som tyder på att gröten smakade precis så där som julgröt skall smaka.

Pratet tar vid och en som aldrig tidigare varit på Djulö undrar med försiktig röst om det spökar här. Men, nej, det är inte så farligt, men emellanåt kan man möta både den Sköna Gertrud och en av hennes enträgna friare, hertig Karl, och har man riktigt tur kan man se honom falla på knä vid hennes fötter och anhålla om hennes hand. Och så får vi ju inte glömma pigan Lovisa som fortfarande kan dyka upp och näsvist bjäbba med sin gamla matmor.

När de härligt stora pepparkakshjärtana ätits upp och kaffet är urdrucket dukar de flinka pigorna av bordet och kommer istället in med små påsar med allehanda pryttlar, ty nu skall det pysslas. Och snart breder en annan sorts tystnad ut sig runt borden, emellanåt avbrutet av rop som ”var är limmet” eller ”vem har häftapparaten” ty nu tillverkas det änglalika skinkpinnar och kryddänglar.

Medan det arbetades som flitigast kommer husets sista härskarinna, Marie von Post, och får se vad pigorna ställt till med. Men när hon ser hur flitigt det arbetas blir hon så nöjd att hon delar ut små julklappar, precis som hon gjorde till gårdens barn en gång i tiden.

Även jultomten kommer med säcken full med klappar och alla får var sitt paket och niger och bockar som snälla barn skall göra. Men varför var det bara Camilla som gav tomten en kram, eller var det tomten som kramade Camilla?

Alla fick paket, men hör och häpna, pigorna Petra och Renée blev utan. Då trollade en av de deltagande fram små pärlhundar till dem, och slutligen tackade ordförande Lena för den trevliga kvällen och för ett bra år med VSKG.

Se det var en riktig julfest det!



Britt Söderholm


Julfesten i ett diktalster

Gröt och skinka,
bra det smaka.
Mera senap, tack!

Pyssel och knåp,
till varje hem och skåp.
Men vem har klistret?

Spökdam med russin,
till nästan trenne dussin.
Sa Du att hon hette Hennes Nåd?

Mintkyssar och knäck,
fyllde gom och säck.
Ta en extra till mig också!

Så till kvällen clou,
tomten så rar och go.
Paket till oss alla?
Javisst till clownen en blinkande slips,
till ”tjockis” godis i burk.

Vi tackar och minns med förtjusning Er fest.

CC

På grund av Corona-virusets framfart är alla månadsprogram tillsvidare inställda.

Vi sätter igång med ny verksamhet så fort samhället ger oss klartecken!

Välkomna tillbaka då.